111. comparalion. adjectrivifche. 581
© Hessisches Staatsarchiv Marburg,
naß« 6l b ; i'iSr (laxus), JfSari 221*, Jttaßr; fvinnr
(fortis), fvinnari 195 b , fvinnaflr; f>ettr (denfus), fet
tet ri, J>ettafir; var (caulus), varari, varafir 6l b u. a.
m. Dieter weife folgen nun auch die compofifa mit
-ligr, z. b. kon ung ligr, konungligari, konungligaßr
und gewöhnlich die ableitungen mit -1 , -n, -r: giöfull
(largus), giöflari; iafn (aequalis), iafriari, iafnaßr;
Yakr (vigil), pakrari; bitr (amarus), bitrari, bitraßr
211 b ; fnotr (callidus), fnotrari 32% fnotraßr; fagr (pul-
cer), fagrari; die ableilungen -ug, z. b. kunnugr (no-
tus), kunnugari , kunnugafir ; Öiliigr (robultus), oflgari,
dfigafir llo a ; iiöraudugr (magnanimus), ftoraudgari,
jiöraudgaßr 119%
Einzelnes ich wankt auch hier. Man bildet neben
itypri, dypllr ein diupari, diupaftr; neben ny“rri, nyftr
ein nyari, nyatlr und umgekehrt neben fagrari ein fegri,
neben giöflari ein giöfulli.
Die altn. lieigerung beftätigt einleuchtend den unzu-
Inmmenhang der iform mit den adj. zweiter deck, da
z. b. längr, üngr, fullr adj. eriler decl. lind.
8. In den neunord, fprachen hat lieh die alte iform
nur als ausnahine in einzelnen adj., die großenteils zu
den anomalen gehören, erhalten, und wird theils an der
fyncope des yocals, theils an dem umlaut erkannt.
Schwed. lag (huinilis), lag re, lägfi; läng, längr e,
läng fl; fmä (parvus) , fmärre, fmärfi; ftor (magnus),
fiorre, flörßt; träng (angulius), trängre, trängfi; tung
(gravis), tyngre, tyngft; ung (juvenis) , yngre, yngfi.
Folgenden fehlt der poliliv: äldre (fenior), äldfi;
lättre (inelior), haß; rnindre (minor) , min fl; fämre
(deterior), Jämß; värre (pejor), värß. Neben lagre,
läglt; trängre, (rängft begegnet aber auch lägare, lägaii;
trängare, trängalt.
Dä'n. lang (longus), längere, längflt; fior (inagnus),
fiorre, fiörfi ; ung (juvenis), yngre, yngfi; zuweilen
auch noch tung (gravis), tyngere, tyngefi, wiewohl
gewöhnlich lungere, tungelt vorgezogen wird, fo wie
es trangere (anguftior), trangeß heißt. Ich finde bei
einigen ßäkkere (brevius), fiäkkefi (breviffimus), deffen
politiv nur im fufügierten neutr. ftakket (breve) üblich
ift. JFerner: äldre, äldfi; bedre, bedft; rnindre, mindft;
viirre, värjt.
Im fchwed. hög (al(us), hagre, hogft; dan. höi,
höire, höijt hat der umlaut auch den pof» ergriffen,